En baby

Latinskt namn: Lynx lynx

Storlek: Normalvikten för en fullvuxen lohanne ligger på cirka 20-25 kg och en hona 16-20 kilo. Kroppslängden är ungefär en meter och mankhöjden 60-75 cm.

Utseende: Lodjuret är ett kattdjur och påminner därför om våra tama huskatter, men den är mycket större och kraftigare. Många lodjur har fläckig päls. Sommarpälsen är ljust gulrödbrun med mörkare fläckar. Vinterpälsen betydligt ljusare och gråare. Lons svans är kort och öronen har svarta tofsar. Bakbenen är längre än frambenen, vilket ger den ett lite framåtlutat utseende.

Familj: Lodjuret tillhör familjen kattdjur (Felidae) och är Nordens enda vilda kattdjur. I världen finns fyra olika sorters lodjur.

Utbredning: Norden, Baltikum och delar av Centraleuropa, vidare genom det ryska taigaskogsbältet ända bort till östligaste Sibirien.

Revir: Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. Reviret ”doftas in” med urinmarkeringar. Ett lodjurs hemområde varierar mellan 3 och 7 kvadratmil, större i norra Sverige än i Bergslagen, och större för hannar än för honor.
Fortplantning: Honan har en dräktighetstid på cirka 70 dagar och föder oftast 2-3 ungar på våren.

Föda: I Skandinavien är den huvudsakliga födan rådjur eller ren, samt hare och skogsfågel. Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. Ett lodjur som jagar smyger försiktigt fram mot bytet. När avståndet är 20 till 30 meter attackerar lodjuret blixtsnabbt. Större byten dödas med ett bett i strupen, mindre med ett bett i nacken. Om anfallet misslyckas ger lodjuret snart upp jakten, och väntar istället på nästa chans.

Ensamstående mamma: Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar som hon ensam tar ansvar för. Ungarna följer sin mamma i nästan ett år. Av henne lär de sig bland annat att jaga och döda byten. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna.

Jakten på lodjuret historia: Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Lodjuret blev därför fredat 1927 och fram till 1942 tilläts inte någon jakt. Från 1943 har en begränsad jakt varit tillåten. Under andra halvan av 1980-talet minskade antalet lodjur och jakten begränsades först i södra Sverige 1984 och sedan i resten av landet 1991. Sedan dess har jakt på lodjur varit tillåten i olika omgångar och i olika mängd på olika ställen. Tyvärr verkar tjuvjakten fortsätta och nya redovisningar från Sveriges Lantbruksuniversitet 2016 visar att i norr är tjuvjakten omfattande.

Läs mer om lodjur här: http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Jakt/Jakt-pa-rovdjur/Lodjur/

Källor: https://www.wwf.se/wwfs-arbete/arter/1125794-lodjur

http://www.de5stora.com/om-rovdjuren/artfakta/lodjur/kortfakta-om-lodjuret/